Det största hindret för att få platsen att fungera som park var alltså bullernivån. På grund av den mycket ostabila leran och medföljande risk för sättningar, gick det inte att bygga upp bullervallen till önskad ny nivå. Däremot kunde den befintliga vallen moduleras i mindre utsträckning, vilket utnyttjades i förslaget.
Bullervallens sträckning var i det närmaste spikrak, vilket förstärkte och väckte onödiga associationer till motorvägen. För att motverka detta fick vallen en mer organisk form där samtidigt nya, mindre och mer intima, mänskliga rum skapades.
För att maskera vägbruset användes asp som amträd i stor utsträckning för att markera de nya rummens avgränsning. Tack vare den närliggande, vindpinade åkermarken väntas detta ge en stor effekt. (Simulering här). Vägbruset kommer delvis att tillskrivas och sammanknippas med lövens susande och därigenom ges relevans och positiv laddning. Brukaren kommer att befinna sig mitt bland träden, vilket ökar effekten.
I förslaget kombineras alltså både visuella och auditiva åtgärder för att förhöja upplevelsevärdet hos platsen. Byggstart hösten 2009. Visualiseringar
|